Mikis en Costa Rica

Faktiskt inte. Varken pyttelite eller aeckligt. Snarare otroligt gott!
Tro det eller ej, men det finns en person i denna vaerlden som tror att jag aer en allaetare, att jag inte aer kraesen oeverhuvudtaget! Jag befinner mig verkligen i en ovanlig situation... Foer alla er som har varit tvungna att titta pa hur jag har petat bort majs, aertor och fisk ur de godaste salladerna skulle idag inte vaga tro sina oegon. Med stoersta sannolikhet skulle ni tro att utomjordingar fran en obekant planet i ett obekant solsystem hade kidnappat mitt verkliga jag och bytat ut mig mot en vaeldigt (vaeldigt, vaeldigt...) oskicklig skadespelare fran deras planet. Jag far vael medge att i det haer fallet verkar det ocksa vara den troligare moejligheten.
Men allvarligt talat, jag vet inte vad som aer med mig. Hitintills har jag bara en endaste gang inte aetit upp vad som var pa tallriken och, tro mig, mamman lagar sadan daer nyttig mat med ris, majs, aertor, fisk och boenor. Inte nagon plats daer foer pizza daer inte.

Och nej, mamma, jag skojar inte! Du kan sluta skratta nu.

Foer att betona det otroliga med det haer fenomenet(som om det behoevs, ni har kaent mig hela livet...) kan jag beraetta om en otroligt kreativ eftermiddag hemma hos mormor da det aen en gang var dags foer en slags slaekt-traeff. Tolv-ariga Mikaela var inte sadaer jaette-foertjust i kaldolmarna koettet var inlindat i och foer att loesa detta problemet hittade hon pa ett minst sagt snillerikt rim:

Mums filibabba
saeger en krabba
som heter Mikaela
som bara vill pela
bort kaldolmarna

(varpa hon petade bort vartenda litet spar av kaldolmarna och aenda var missnoejd eftersom man fortfarande kunde kaenna smaken av dem pa koettet...)

En sak far jag medge: Jag hade aldrig i livet trott att det kunde vara sa pass svart at ha ett distansfoerhallande. Foer dem som inte vet det lyckades jag trots allt fa ihop det med en kille som heter Philip innan jag akte ivaeg. Killen, vars baesta kompis har varit kaer i mig i oever ett ar, killen som min baesta kompis har varit kaer i i oever ett ar, killen vars bakdel jag fick kaenna pa langt innan vi blev ihop(vaerre aen sa haer kommer mina beraettelser inte vara, mormor ;) ).


Detta aer vad jag har fatt hoera av folk som har hoert att jag har en pojkvaen vaentande pa mig i Tyskland:

"Vad som haender i Costa Rica, stannar i Costa Rica."

"Vad man inte vet, goer en inte het."

"Njut av din tid och din frihet i Costa Rica."(Vilket jaemt foeljs av en kaeck blinkning)

Foerr laet det visst annorlunda:

"Aerlighet varar laengst."

"Talamod aer en dygd."

"Behandla folk sasom du sjaelv vill bli behandlad."

Kanske aer jag en romantisk droemmare inspaerrad i en hopploest praktisk varld som har gloemt bort betydelserna av aerlighet, talamod & foeraelskelse...

...eller sa aer jag bara gammalmodig, men jag haller mig faktiskt mycket hellre till de senare alternativen naer det kommer till kritan. Hall tummarna foer oss!