Donnerstag, 15. März 2007
Pyttelite aeckligt?
mikis89, 02:41h
Faktiskt inte. Varken pyttelite eller aeckligt. Snarare otroligt gott!
Tro det eller ej, men det finns en person i denna vaerlden som tror att jag aer en allaetare, att jag inte aer kraesen oeverhuvudtaget! Jag befinner mig verkligen i en ovanlig situation... Foer alla er som har varit tvungna att titta pa hur jag har petat bort majs, aertor och fisk ur de godaste salladerna skulle idag inte vaga tro sina oegon. Med stoersta sannolikhet skulle ni tro att utomjordingar fran en obekant planet i ett obekant solsystem hade kidnappat mitt verkliga jag och bytat ut mig mot en vaeldigt (vaeldigt, vaeldigt...) oskicklig skadespelare fran deras planet. Jag far vael medge att i det haer fallet verkar det ocksa vara den troligare moejligheten.
Men allvarligt talat, jag vet inte vad som aer med mig. Hitintills har jag bara en endaste gang inte aetit upp vad som var pa tallriken och, tro mig, mamman lagar sadan daer nyttig mat med ris, majs, aertor, fisk och boenor. Inte nagon plats daer foer pizza daer inte.
Och nej, mamma, jag skojar inte! Du kan sluta skratta nu.
Foer att betona det otroliga med det haer fenomenet(som om det behoevs, ni har kaent mig hela livet...) kan jag beraetta om en otroligt kreativ eftermiddag hemma hos mormor da det aen en gang var dags foer en slags slaekt-traeff. Tolv-ariga Mikaela var inte sadaer jaette-foertjust i kaldolmarna koettet var inlindat i och foer att loesa detta problemet hittade hon pa ett minst sagt snillerikt rim:
Mums filibabba
saeger en krabba
som heter Mikaela
som bara vill pela
bort kaldolmarna
(varpa hon petade bort vartenda litet spar av kaldolmarna och aenda var missnoejd eftersom man fortfarande kunde kaenna smaken av dem pa koettet...)
Tro det eller ej, men det finns en person i denna vaerlden som tror att jag aer en allaetare, att jag inte aer kraesen oeverhuvudtaget! Jag befinner mig verkligen i en ovanlig situation... Foer alla er som har varit tvungna att titta pa hur jag har petat bort majs, aertor och fisk ur de godaste salladerna skulle idag inte vaga tro sina oegon. Med stoersta sannolikhet skulle ni tro att utomjordingar fran en obekant planet i ett obekant solsystem hade kidnappat mitt verkliga jag och bytat ut mig mot en vaeldigt (vaeldigt, vaeldigt...) oskicklig skadespelare fran deras planet. Jag far vael medge att i det haer fallet verkar det ocksa vara den troligare moejligheten.
Men allvarligt talat, jag vet inte vad som aer med mig. Hitintills har jag bara en endaste gang inte aetit upp vad som var pa tallriken och, tro mig, mamman lagar sadan daer nyttig mat med ris, majs, aertor, fisk och boenor. Inte nagon plats daer foer pizza daer inte.
Och nej, mamma, jag skojar inte! Du kan sluta skratta nu.
Foer att betona det otroliga med det haer fenomenet(som om det behoevs, ni har kaent mig hela livet...) kan jag beraetta om en otroligt kreativ eftermiddag hemma hos mormor da det aen en gang var dags foer en slags slaekt-traeff. Tolv-ariga Mikaela var inte sadaer jaette-foertjust i kaldolmarna koettet var inlindat i och foer att loesa detta problemet hittade hon pa ett minst sagt snillerikt rim:
Mums filibabba
saeger en krabba
som heter Mikaela
som bara vill pela
bort kaldolmarna
(varpa hon petade bort vartenda litet spar av kaldolmarna och aenda var missnoejd eftersom man fortfarande kunde kaenna smaken av dem pa koettet...)
... comment
